Förberedelser

Ja nu märker jag av att jag vill “boa” som man säger. Jag stör mig på stöket här hemma och det gör mig galen att jag inte orkar städa som jag vill. Idag har jag iaf samordnat lite av Pyrets prylar och tagit ur allt ur dess förpackningar o.s.v och nu skulle jag ha behövt sy ett fodral till madrassen i vaggan.. men mina sykunskaper ja..de är ju inte stora, så mannen får göra det nån kväll när han har tid.. Han är betydligt säkrare med maskinen än mig. Jag har lite svårt för att sy, efter att jag sydde mig i tummen på syslöjden ;-)

Nu saknas bara lite saker tills Pyret kommer;

• Skötbord
• Solskydd till bilen
• Täcke till vaggan och lite mer sängkläder
• En liten mobil att hänga ovanför skötbordet, tror inte jag orkar ta tag i att göra en egen…

Annars tror jag att vi är redo, materiellt sett iaf ;-)

Den underbart söta vagnmobilen jag fick av en vän, den skallrar så fint också :-)

Ultraljud

Idag var det dags för det sista ultraljudet! Pyret vägde drygt 2.2 kg nu! Härligt att den håller vikten uppe! Allt annat såg normalt och fint ut, kändes skönt att höra. Pyret låg väldigt långt ner, men är inte fixerad än som tur är!

Nu är det varmt ute minsann! Fick kant på foten efter ballerinaskorna idag! Helt galet mycket vatten i kroppen nu. Orkar inte med värmen alls, och tycker det är kvavt hela tiden, känns inte som att syret räcker till på nåt vis. Nätterna är jobbigast då känns det tugnt att andas, skulle behöva extra syrgas, hehe.

Magen v34+3

Kudden

Vill bara säga att kudden var superskön ;-) Den blir nog lite bättre om ett tag, sen var liite hård sådär, men den är ju som sagt helt ny så… men det blir konkurrens om den, när jag hade sovit en stund åt andra hållet och skulle dra upp knät igen på kudden så var det nån annan som kramade den, haha.

Tips..

Idag tittade jag igenom Lidl-reklamen, det gör jag aldrig annars, men så passande hade de fått in nåt väldigt passande för mig! En stor lång kudde, som är super när man är gravid! Såna här säljs för dyra slantar i gravidaffärer, men nu hade de på Lidl för 199kr!! Har bett maken köpa en på vägen hem, hoppas bara de har kvar en till lilla mig, vill ha!!!

Bild från lidl.se

*hick*

Helgen var jättehärlig, hade sånt fint väder! Det är sällan man får en regnfri midsommarhelg! Men det var lite varmt att sitta ute i 2 dagar i stort sett, kände att jag blev bra matt av det.

Men det finns jättegoda alkoholfria öl och mousserande vin, det var väldigt trevligt tycker jag, att man endå fick känna av festligheterna i drycken endå, så man slapp dricka Ramlösa eller saft hela helgen ;-)

Nåt som är lite skojigt är att jag har börjat att känna av Pyrets hicka! Förr har jag bara känt nått litet litet pickande som bara gått att känna om man tryckt lite å magen, men nu känns det i hela magen, hihi, och man ser att det hoppar till utanpå ! Jättemysigt är det!

Pyret har tydligen också väldigt mycket åsikter om bilåkning, för hela vägen upp och hela vägen ner från min mamma så bufflades och puttades i flera timmar ;-) Hoppas på att Pyret gillar det, för det kommer bli mycket bilåkning sen!

Imorgon ska jag på tillväxtultraljud igen, återkommer med uppskattad vikt!

Resa

Ja idag åker vi iväg till min mor som bor ca 50 mil bort..bävar lite för hurdet ska kännas i fogarna efter 7 timmars bilresa, men det får man ta, det blir ju trevlig när vi kommer fram ;-)

Ska träffa lite släktingar också, bl.a min kusin som också är gravid! Det är nr 3 som är på gång där.

Har fått mina journaler utskrivna så att jag kan ha dem med mig, samt blodgrupperingen, ifall det skulle hända nåt där uppe.

I helgen går jag in i v 34+0, graviditetsvecka 35 ;-)

Bokinköp

Idag kom 2 böcker med posten som jag beställt! Dels en “första året”-bok, som verkar rätt bra! Sen blev det även en liten faktabok; “Växa och upptäcka världen”. Den verkar intressant, handlar om bebisars 7 utvecklingssteg, mentalt sett. Ska bli kul att läsa den och se vad den har att ge..

Kände av lite humör igår när det blev som det blev hos läkaren igår, kände mig så frustrerad över att inte kunna bestämma över mitt eget öde, höll jag på att säga. Men att helt förlita sig på andra, som inte ens känner mig eller vill lyssna, känns det som. Ska de bestämma hur jag ska bli förlöst? Nej fy kände jag bara och var väldigt deppad ett tag. Men idag är det bättre och solen lyser dessutom, så jag är lite piggare. Har dock börjat få ta ett par Panodil för att kunna åka nånstans, det gör alldeles för ont för att jag ska orka ta mig för nåt, men de lindrar faktiskt det värsta, så det är ju bra. Men jag vill inte ta dem för ofta, gillar inte piller jag…

Vilket snurr…

Ja nu har jag träffat läkaren på spec-mvc, Denna gång en sävlig man som inte lyssnade sådär jättebra på vad jag hade och säga..

Fick väl någorlunda klartecken på snitt, men endå inte 100%, för narkosen måste tydligen snacka med mig och göra en bedömning innan jag får veta helt ut, fan också. Så efter den 14 juli så kan jag få ett datum då alltså…

Sen så var denna läkaren helt tvärt om från den andre, för denna tyckte att snittet skulle bli så sent som möjligt, medan jag och den förra hade pratat om så TIDIGT som möjligt..jösses säger jag bara. Visserligen så är det ju bäst för barnet, men jag känner ju att jag inte orkar så mycket till, det kändes ju skönt att veta att det gick att ta det tidigt.. menmen, man får väl bara bita ihop och hoppas att det inte startar av sig själv innan.

Nu är det ett tillväxt-UL kvar nästa vecka, sen får man helt enkelt vänta tills den 14:e och hoppas på det bästa…blä.

trött så trött..

Ja jag går som i koma här hela dagarna, orkar inte ta mig för nåt alls. Sen gör kroppen så himla ont nu att jag helst bara vill lägga mig ner och gråta.. är så trött på att alla rörelser man gör slutar i kramp. För de dagar jag har haft mer ont, så har kramperna också varit värre, och nu när smärtan ligger konstant så krampar buk och benmuskler hela tiden. Imorgon ska jag ju iaf till spec-mvc igen för att träffa läkaren, så jag hoppas vid min guuud att jag får nåt mer besked nu och att jag kan få nåt slags ungefärligt datum, även om det kanske inte går att få ett exat ännu. Jag måste verkligen ha nåt att räkna ner till nu, jag orkar inte annars..

Men jag är endå glad över att vi ska få vårt lilla mirakel snart! Det är väldigt mysigt att ligga i sängen och känna hur det bökas och stökas där inne ;-)

Jag har ätit bättre i det sista också, det är bra! Dricker en hel del smoothies, det är så himla gott! Sen mina havrefras till frukosten gör min dag ;-)

Nu ska jag ut i solen lite och njuta!

v33

Ja jag går ju in i v33 nu, eller graviditetsvecka 34 då ;-) Och tänkte visa lite bilder. Hela jag är svullen och stinn, känner inte igen min egen kropp alls. Och nästan allt jag gått upp i vikt har satt sig på rumpa, ryggslut och övre delen av låren, så man ser ut som..ja jag vet inte vad!

Bild nr 1 är kvällstrött och svullen fot.. och den andra är ju då en magbild ;-)

Sen tänkte jag visa en bild på mitt ben, ja sexigt värre ;-) , på de fina utslag jag får om jag är ute i solen mer än 10 minuter..

-------------------------

Sen har jag nu fått ännu mer foglossning, fy fan säger jag bara. Igår och idag har vart hemska dagar. Kan bara gå små små steg och naturligtvis halkade jag på golvet igår så benen åkte isär.. INTE skönt för de bakre fogarna ska jag säga…

Var även på den sista föräldrakursträffen idag! Pratade lite om BVC och första tiden med bebisen, allt från kolik till sexliv. Var väl inget jättenytt man fick höra, men endå kul att lyssna till och bli påmind om vissa saker. Mest skönt tycker ju jag det är att komma utanför väggarna, haha.

Myter om graviditeten..

Ja det finns mycket man får höra ang graviditeter, allt från hur magen ligger till vad man drömmer om. sen har man ju sina egna förväntningar också, och vad man trodde det skulle innebära att vara gravid… Jag läste ett kul inlägg hos Carolina, så jag tänkte göra detsamma där, att beskriva vad jag trodde, och hur dte blev ;-)

Jag trodde;

1. att man skulle må lite illa på mornarna när man klev upp. Jag mådde apa i v6-14 och kräktes till lunch. Inte varje dag, inte heller varje vecka men det var nära och jag vågade inte åka nånstans. Morgonsjukan blev “dygnet-runt-sjukan”..

2. att man skulle sluta oroa sig efter v12. Jo den oron slutade, just den för missfall, men sen började oron för missbildningar, sjukdomar och andra hemskheter.

3. att när man var gravid skulle man vara sådär strålande glad och lycklig och njuta. Eller så mår man skitdåligt, har jätteont i kroppen och är helt slut som människa med halmliknade trassel-hår och torr glåmig hy…

4. att man skulle börja gråta för ingenting och gapa åt mannen att köpa en viss choklad 03 på natten. Nej, nada, mannen är fortfarande mer blödig än mig, och ännu har det inte varit några panikhandlingar.

5. att man skulle börja älska alla små bebisar man ser och le glatt åt alla mammor med barnvagn. Nej jag känner mer skräck, hur i hela världen ska jag klara av att ta hand om en sån där??

Rent allmänt trodde jag inte att man skulle må så dåligt, fast nu har ju jag kanske lite extra påslag i.o.m sjukdomen, men denna jobbiga tid hoppas jag är över snart och att allt går enligt planerna. För jag vill bara ha ett barn, bara en graviditet om jag nu inte skulle ändra mig i framtiden av nån konstig anledning jag inte kan se just nu…

Sömn

Det är väldigt olika hur man sover har jag märkt.. Jag har ju tidigare sovit rätt dåligt, vaknat en massa gånger och hafts vårt att somn aom, men i det senaste så har jag faktiskt sovit väldigt gott! Jag får visserligen gå upp ett par gången för att kissa, men somnar om lätt igen. Och jag känner mig mer utvilad på morgonen, även om jag ibland vaknar tidigt.

Men den dagliga tröttheten är kvar, jag sover gärna nån timme mitt på dagen.

Hade en vän på besök igår, och jag fick låna ett gravidbälte, så det var väldigt skönt! Ger iaf lite stadga åt ryggen! Gör lika ont i fram på magen och strålet ner i låren, men ryggen blir lite avlastad känns det som.När jag hade vännen på besök blev det väldigt mycket barnprat, hihi. Hon hade sin 10månaders med sig också, han är så söt :-) Man har märkt att ens samtalsämnen ändrats sig väldigt, haha. Visserligen har jag inte haft ont av att prata om det innan, men nu är det verkligen så ingående och man är mer engagerad nu, inte så konstigt kanske ;-)

Nästa vecka ska jag till en läkare på spec-MVC, få se vad säger denna gången ang. snitt, sist blev det ju bara skit av det.

Nu ska jag fortsätta med tvättandet av bebiskläder!

Barnmorskan igen

Idag var jag ner till MVC igen för det sedvanliga besöket, som nu infaller varannan vecka!

Vi snackade lite om det här med snittet och hon tror inte det ska bli några problem alls detta. Så skönt att höra.

Hade fina värden fortfarande, de tog inte ens blodvärdet denna gången då det legat så bra innan.

SFmått; 33 (,5)

Blodtryck; 106/65 (lite lågt men ok)

Blodsocker; 5,2

Pyrets hjärtslag; 142

Lämnade även ett urinprov som inte visade ett endaste spår av bakterier, tackar för det!

Böcker

Jag tror jag har läst igenom mina gravidböcker jag har här hemma 10ggr om vardera! Jag har svårt att somna på kvällarna och fastnar ofta i dem och läser ett kapitel jag redan kan utantill, bara för att ha nåt att göra…

Närmast i bokjakten ligger iaf att köpa en sån “första året”-bok, men vilken djungel! Finns ju hur många som helst! Är det nån som brukar läsa min blogg som har nåt tips? Det finns ju såna som sträcker sig flera år framåt, de verkar ju också skoj, men det ska ju finnas plats för foto och text också, hur är det med det? Jag var inne på adlibris och tänkte beställa en bok, men när det fanns typ 10st velade jag…

Sov väldigt gott i natt! Var bara upp en enda gång för att kissa och jag sov djupt och bra, så skönt! Så naturligtvis vaknade jag till när maken skulle åka och sa hej då, så jag klev upp vid 0630. Ska till MVC idag också vid 13tiden, få se hur pigg jag är då ;-)

Har haft lite dryga sammandragningar igår och idag dock. De kommer och går lite de där. Och nu när magen är stor så känns det väldigt trångt när livmodern ställer sig så, det går absolut inte att sitta ;-)

Jag har ju ätit dåligt på det sista, men jag bad maken handla hem en massa gott nu så imorse blev det riktigt bra frukost! Hälsofil med havrefras och banan! Känner mig stolt ;-) Bättre än bara en slät liten skål med fil..

Ny vecka igen =P

“Nu är du 32 veckor gången (eller gravid i 33:e veckan, om du föredrar att räkna så). Inte undra på att du känner dig jättestor — det är trångt därinne nu! Det ökade trycket på din blåsa kan göra att du måste stiga upp och gå på toaletten flera gånger på natten, vilket kan vara tröttande. Förmodligen ökar du nu i vikt med ungefär ett halvt kilo i veckan och hälften av det är bebisen, som under de kommande sju veckorna kommer att lägga på sig en tredjedel till hälften av sin födelsevikt. Eftersom bebisen nu lägger på sig fett börjar huden fyllas ut och bli slät och fin.

En del bebisar har redan fullt av hår på huvudet, medan andra bara har små fjun. Att ha tjockt hår vid födseln garanterar inte att man kommer att ha tjockt hår senare i livet, men det har visat sig att barn som har tunt hår oftast har tunnare hår också som vuxna.

Om bebisen är en pojke, brukar testiklarna nu vandra ner i pungen från bukhålan. Det händer emellertid att den ena eller båda testiklarna ligger kvar tills efter födseln. Två tredjedelar av alla fall då testiklarna inte vandrat ner i pungen vid födseln har rättat till sig av sig själva vid ettårsdagen.

Se till att du äter bra den sista tiden.”

Text från se.babycenter.com, bild från barntotal.se

Föräldragruppen

Vi var ju på FG eller utbildning eller träffen eller möte eller vad den nu heter, men denna gången pratades det om kejsarsnitt, det var faktiskt intressant, fast inget nytt denna gången heller, förutom att vi pratade lite om detta med sen avnavling, dvs att man klampar av navelsträngen lite senare för att få tillbaka lite blod till bebisen. Tydligen så görs det lite senare vid snitt, så då kanske man inte behöver be om det så specifikt.

Det finns så mycket skrivet och diskuterat kring detta ämne men jag tycker det låter logiskt att man väntar lite med att kapa strängen… I vanliga fall så gör de det nästan direkt när bebisen kommer ut och förespråkarna menar att viktiga stamceller inte hinner komma tillbaka till bebisen och den går då miste om mycket sånt.

v.33

..ja eller v32+2 ;-)

Jag har börjat bli så himla yrslig nu, är väldigt yr i knoppen och är känslig för lägesändringar. När vi var ute och åkte bil igår så bromsade maken in kraftigt i en rondell, och jag blev helt snurrig, kändes som om hjärnan följde med i rörelsen och ut genom rutan haha. Sen när jag bara sitter helt still kan det snurra till sådär som det kan göra när man börjar bli full! Känns lite otäckt men det går över fort.

Räknade lite och det kan ju faktiskt vara så att det bara är 5v kvar..LÄSKIGT! Känns inte som att man förberett sig alls, fast graviditet och småbarn är det enda jag tänkt och planerat för det senaste året ;-) Vi har lite kvar att shoppa och det får nog bli nu i veckan..

*Madrass till vaggan (måste köpa skumgummi och sy eget överdrag.

*Spjälskydd (ev sy själv..eller ja, be nån sy åt mig snarare ;-) )

*Täcke till vagga/spjälsäng

*Skötbord (vägghängt), med tillbehörande utrustning, som salvor, blöjor o.s.v.

*Lite mer sängkläder (fanns massa udda storlekar på GeKås som jag inte vet passar…

*En mobil att ha över skötbordet.

*”Solskydd” att sätta i bilen.

*”Min första bok” (en sån man fyller i från födseln och en bit framåt..)

*Ersättning. (att ha hemma ifall amning inte fungerar och man har en skrikig bebis…)

HJÄLP! Nu börjar tankarna snurra.. tänk om man gjort bort sig nu, tänk om man inte blir nån bra förälder, eller kanske ångrar sig? Tänk om man inte känner alla de där känslorna man ska? Fast alla dessa tankar får nog alla.. man ska nog inte stressa upp sig, man måste nog bara ta varje dag som kommer och när lilla Pyret kommer, så får man ta det för vad det är!

Humör

Jag har faktiskt varit skonad från nåt speciellt “gravidhumör”. Klart jag kan tappa humöret ibland, men det beror mer på att kroppen smärtar så jag blir trött för det, för det är inga hormonsvallningar, och jag är inte mer gråtig till filmer och sånt heller.

MEN, ska jag säga ,MEN, jag är känslig i matfrågan. Jag är såå kinkig kring vad jag kan äta och har blivit väldigt beroende av “vardagslyx”. att jag måste ha sånt jag blir sugen på hemma, och jag förväntar mig att det ska finnas. Nu har min käre make lyckats slänga godis och tagit med sig mat jag cravat med sig till jobbet, och såna saker gör att jag bara vill lägga mig ner på golvet som en treåring och gråta och slå händerna i backen.

Idag var ett sånt tillfälle och jag var skitsur här hemma och hällde upp ett glas ramlösa, som jag skulle dricka som jag var jättesugen på, och tappar glaset innan det nått munnen och det stänker vatten över hela bordet, golvet och sen rullar glaset in under soffan. men så slänger jag bara på en handduk och häller upp ett nytt glas. Sånt klarar jag, men inte att bli snuvad på lite mat? haha, ja man är rolig…

Jösses

Ibland blir man bara inte klok på allt. Igår damp det ner ett brev i brevlådan. En kallelse till läkare på spec-MVC. Jaha? Vadan detta? Är detta alltså det riktiga samtalet, mitt riktiga snittsamtal där det ska beslutas? Eller är det ännu ett besök som slutar i ingenting?

Jag ska ju till min MVC idag för at träffa en läkare där som skulle remittera mig igen till just det? Men nu kom den iaf? Och utan att den registrerats i nån journal? Annars står ju alla kallelser och planer där inne i deras datasystem? Jag och min BM tittade ju där senast i fredags och då stod inget.

Jaja, jag är glad att det kommit en tid, men man undrar ju vart den kom ifrån och vad den innebär!

Veckorna går..

Tiden rusar. Så känns det verkligen! Speciellt nu när det krånglar med snittet! Har iaf tid hos läkaren på MVC imorgon så hon får skicka remiss igen till dem som ska kunna besluta. Men det känns så drygt att behöva åka så ofta dit ner utan orsak känns det som..

Sen måste jag ju ha skjuts varje gång jag ska dit, vågar inte köra själv då det är svårt med parkeringar och jag kan ju inte gå hela vägen från den stora parkeringen in till kvinnokliniken. Så mina svärföräldrar har fått skjutsa mig varje gång. De säger att de gör det så gärna, men man vill ju inte tjata ut dem heller.

Annars lunkar allt på som vanligt. Är så vansinnigt trött dock, helt komatrött är jag och orkar ingenting. Allting är jobbigt, man suckar och stönar och gruffar till när man ska sätta sig ner, haha. Låter som en hel flodhäst ;-)

Är nu i v31+2! Lite fakta från babycenter;

“Bebisens rörelser börjar kanske kännas annorlunda nu – de är ofta mindre starka och mindre täta därför att det börjar bli trångt därinne nu. Nu kan bebisen vrida huvudet från sida till sida, de inre organen fortsätter att utvecklas och det gör även det fettlager som ger bebisen ett mer "färdigt" utseende.”

Bild från askamum.co.uk

Det är lite roligt hur de räknar veckor, längd och vikt på olika sidor. Nu har jag sett att i denna vecka kan de vara allt från 28cm till 43cm och väga allt från 1500g till 1800g. Lite variationer kan man ju säga..

Det enda jag vet att när jag var på UL sist så vägde Pyret 1700g, och det är väl 2 v sen nu..

Mycket bök och stök är det i magen också! Man ser hur det stränar och trycker från insidan, hehe. Men ibland hoppar allt och hela magen gungar till. Så sparkar gör Pyret fortfarande iaf!

Strul…

Idag var det dags för föräldragrupp igen! Trevligt var det, men dte var bara prat om förlossning och det känns inte så aktuellt, jag är HELT inställd på snitt. Men det var iaf trevligt att komma ut och träffa folk, inte ofta jag gör det ;-)

Pratade med min BM om detta strulet med snittet och hon tyckte det hela var väldigt märkligt och sa att såhär brukar det aldrig gå till! Det brukar gå väldigt smidigt med remisser och samtal. Jo hej du. Menmen, jag ska få ännu en remiss från MVC-läkaren så börjar vi om, så får vi se om systemet fungerar. BM sa att det borde gå bättre denna gång. Hon tittade ju i mina journaler och den människan jag snackade med i telefon i tisdags har ännu inte skrivit in det i mina papper.GRRRR: Lata människa. Det lät ju såå braa på henne i telefon, enkelt. Idiot. Så nu börjar vi om. I v31. Jippie.

Magen i denna veckan! ;

Jättesnygg med nedvikta gravidtrosor och mjukisar, hehe

Magont

Under veckan här har jag haft så underligt ont i magen, som magknip. Ömmar och krampar, men jag tror inte det är sammandragningar, för jag blir inte sådär hård över magen som jag blir då.

Imorgon är det dags för föräldrakursen igen! Då ska vi prata förlossning och få se på film, troligen även en kejsarsnittsfilm, det hoppas ju jag på då ;-) Ska då även snakca med barnmorskan om att hon får hålla koll på att jag får mitt snitt.. Nu är jag så inställd på det att blir dte nåt annat kommer jag få panik. Jag är som sagt väldigt trött och slut i mina muskler. Är så jäkla öm i buken och i låren, så det kommer aldrig att gå om jag inte får mitt snitt.

I natt var det väldigt jobbigt med muskelkramperna, ryckte och slet så fort jag rörde mig, det var inte kul. Det stränar ju i mina ligament till livmodern också då, så det är INTE skönt.

nej nu får jag bara hålla tummarna till att det löser sig snart. Försöker ju få tag i min MS-läkare också, både för sjukskrivningen och för att kanske få ett intyg om att snitt är det bästa för mig.

Imorrn blir det en magbild!

Förbannad

Ja jag ringde ju antenatalen…grrr..

Hon där förstog inte varför jag ringde, det borde vara min barnmorska som ska fixa såna här saker åt mig. Jahapp.

MEN, hon lyssnade på mig och läste mina journaler och höll med mig om att det var rörigt och oklart. Sen såg hon att jag står inte ens under utredning, alltså det finns ingen som planerar mitt snitt. Nehepp.

Så hon skulle iaf ge en sekreterare mina papper och se till at de kom till en snittkonferens så att mitt ärende tas upp. Tack.

Jag blev så jävla arg. Ja det innefattar alltså att jag fick sagt det jag ville utan att höja rösten, utan snarare att låta lite mer gnällig. Ibland önskar jag att man kunde bli ordenligt arg när det behövs, jag kan verkligen inte det längre.

Kejsarsnittet..

Man undrar när man ska få ett beslut egentligen. Igår fick jag hem en kallelse till narkosläkaren. De vill ju träffa mig för att prata bedövningsalternativ och vad jag har för möjligheter. Men om man läser i min journal så ska mitt datum vara bestämt, eller iaf beslutat snitt innan jag träffar dem. Men det står inte VEM som ska besluta eller när. Ganska snurrigt och luddigt. Min barnmorska tycker detta är lite underligt. Känns så typiskt mig, jag råkar alltid ut för sånt här.

Så idag ska jag ringa antenatalen för att fråga om jag kan få en läkartid till nån som kan besluta.

Jag vill ju liksom inte vänta på beslut tills jag är i v36, och kanske får avslag, vad gör man då?? Ska man överklaga tar det ju veckor och då är det ju försent. Jag blir galen.