Ja jag hade bilder på lilltösen, sen ångrade jag mig och tog bort dem. Sen funderade jag igen och man vill ju så gärna visa upp bilder på sitt mirakel, stolt som man är..
Sen funderade jag på denna bloggen som jag hade som graviditetsdagbok och nu är ju den över ;-)
Så jag kommer fortsätta på min ordinarie blogg, och där förmodligen lägga upp nån bild då och då på min lilla tös.
Så i fortsättningen kommer jag att skriva om livet som mamma HÄR.
Jag vägde 78kg när jag förlöstes, dagarna efter vägde jag 74. Jag trodde att man hade mer ren “graviditetsvikt men så samlade jag på mig väldigt mycket vätska också dagarna efter snittet, såg ut som en ballong! Men så har jag gått ner ca 1kg om dagen nu, och sen igår hade jag gått ner 4kg??? Hur är det möjligt?
Magen har sjunkit ihop bra, bara lite putmage kvar som är lite lös, men den får man nog jobba bort, hehe. Sen ska man ju inte förvänta sig att se ut som innan heller såklart.
Så nu står vågen på 68kg, så jag har 8kg att jobba med här, få se hur lång tid det tar! men känns inte som att vikten är så viktig längre, har fått en annan syn på kroppen nu faktiskt.
Fast just nu är den bara en matstation ;-)
När alla pratar om att bli mamma och hur underbart det är, pratar sällan folk om att man faktiskt kan bli en del deprimerad också.
Jag har känt va det där lite granna. Jag tycker det är heelt underbart med min lilla Märta och kan titta på henne i timmar i sträck och blir alldeles salig av kärlek när hon ler och plirar med ögonen. Men ibland kan jag även få plötsliga gråtattacker och tryck över bröstet som nån slags ångestattack. Jag blir skakig i kroppen och måste lägga mig ner för annars känns det som att jag ska svimma eller spy. M en så försvinner det lika snabbt igen.
Jag tror det är bra att veta att man kan känna så och att man inte är knäpp på nåt vis. jag brukar kunna skratta åt mina gråtattacker eftersom de är helt ologiska. Ibland sitter jag och maken och skrattar i hop, jag mitt i tårar haha.
-----------------
Alt gick bra under snittet, fick lite väl bra bedövning bara. för den tog mina armar också, så jag hade lite svårt att använda händerna timmarna efter snittet, men det gick över sen. Fick även en jäkla klåda över armar och ansikte, men det gav sig efter 2 dagar. Var bra groggy också efter bedövningen, hörde som om jag hade bomull i öronen och var bra snurrig, det var lite läskigt men det gick ju över det med.
Kändes helt overkligt när man hörde hennes första skrik, man fattade inte att det var mitt barn där nånstans på andra sidan skärmen som gjorde dessa ljud. men när de visade upp henne så skrattade jag lite gott åt att det faktiskt var en liten tjej som jag haft på känn!
Jag fick stanna i 4 dagar på BB, det var mitt eget val de 3 första, men sen ville jag åka hem, Fy vad långtråkigt man hade där inne, höll på att bli galen och hade jätteont i kroppen av sängen.
Lilla Sötis gick tyvärr ner en massa i vikt de första dagarna då hon var lite dålig på att äta. Så vi fick vara kvar en dag extra så de skulle hålla koll på henne. Hon är en väldigt trött dam min dotter, så hon glömmer att hon måste äta ibland. Somnar vid bröstet gör hon med, så vi har kämpat nu de senaste dagarna med att ge henne flaska och försöka hålla henne vaken mellan klunkarna.
Men förutom det är hon världens finaste och barnläkaren har sagt att hon är helt frisk och har väldigt fin hudton, ser jättesund ut.
Var på viktkontroll idag också och nu ligger hon inom ramarna för vad de får gå ner, så nu är hon inte längre i nån riskzon enligt dem iaf.
Nu är dte lite kämpigt med alla pumpningar, flaskoro ch amningarna, men man försöker njuta lite också, man gör ju allt för sitt barn, det är en häftig känsla.
Jag visste inte hur jag skulle vara som mamma då jag inte är nån “barnmänniska”, men denna lilla varelse tar andan ur mig, sån kärlek!
