Myter om graviditeten..

Ja det finns mycket man får höra ang graviditeter, allt från hur magen ligger till vad man drömmer om. sen har man ju sina egna förväntningar också, och vad man trodde det skulle innebära att vara gravid… Jag läste ett kul inlägg hos Carolina, så jag tänkte göra detsamma där, att beskriva vad jag trodde, och hur dte blev ;-)

Jag trodde;

1. att man skulle må lite illa på mornarna när man klev upp. Jag mådde apa i v6-14 och kräktes till lunch. Inte varje dag, inte heller varje vecka men det var nära och jag vågade inte åka nånstans. Morgonsjukan blev “dygnet-runt-sjukan”..

2. att man skulle sluta oroa sig efter v12. Jo den oron slutade, just den för missfall, men sen började oron för missbildningar, sjukdomar och andra hemskheter.

3. att när man var gravid skulle man vara sådär strålande glad och lycklig och njuta. Eller så mår man skitdåligt, har jätteont i kroppen och är helt slut som människa med halmliknade trassel-hår och torr glåmig hy…

4. att man skulle börja gråta för ingenting och gapa åt mannen att köpa en viss choklad 03 på natten. Nej, nada, mannen är fortfarande mer blödig än mig, och ännu har det inte varit några panikhandlingar.

5. att man skulle börja älska alla små bebisar man ser och le glatt åt alla mammor med barnvagn. Nej jag känner mer skräck, hur i hela världen ska jag klara av att ta hand om en sån där??

Rent allmänt trodde jag inte att man skulle må så dåligt, fast nu har ju jag kanske lite extra påslag i.o.m sjukdomen, men denna jobbiga tid hoppas jag är över snart och att allt går enligt planerna. För jag vill bara ha ett barn, bara en graviditet om jag nu inte skulle ändra mig i framtiden av nån konstig anledning jag inte kan se just nu…