Ja vad försiggår i huvudet på en gravid? Jag tycker ibland att vissa låter så lyckliga, de mår så himla bra, de jobbar som vanligt och de längtar efter sitt lilla barn.
Själv ser jag på detta med skräckblandad förtjusning.. Min kropp har helt pajjat, allt är kämpigt, jobbigt och tungt.
Benen är tunga och stela, ömma i musklerna efter alla nattliga kramper och ischiasen låser ihop mitt ben och det viker sig titt som tätt.
Jag kan inte sova på rygg pga ischias och fogarna bak i bäckenet.
Huden runt magen svider och bränner, alla domningarna har ökat och är helt stel och hård i hela buken utav det.
Jag är så trött att jag kan sova dygnet runt, mår illa så fort jag inte ätit och är yrslig. Balansen är superkass just nu, eftersom den var dålig redan innan, så man vinglar som en fyllis.
Sen kommer tankarna; Hur blir livet efteråt? Kommer jag må bättre? Kommer jag få ett skov på en gång så jag inte kan amma? Kommer jag senare bli bättre av min nya medicin, eller kommer jag må jättedåligt av den? Kommer jag bli en bra mamma?
Men såklart längtar jag efter att få träffa Pyret, att få känna att jag fått en viktig uppgift i livet, att känna ansvaret för ett nytt liv och känna mig viktig och betydelsefull… Att få byta ut mina händelselösa dagar framför datorn till att få byta blöjor, gosa med mitt barn och ta nån liten promenad med vagnen..
Men förhoppningsvis har jag bara 10 veckor kvar om det blir som jag pratade med läkaren om..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar