fredag 5 mars 2010

Känslor

ja ens känslor åker bergodalbana i kroppen och man tänker tusen tankar hela tiden. Jag tänker på framtiden, hur kroppen kommer att orka, hur framtida mediciner kommer att skydda mig, om barnet är friskt och om det kommer att vara det resten av livet.

När jag känner skräcken över att få ett sjukt barn känner jag förståelse för min egen mamma och hur hon måste känna sig.

Att känna sig maktlös samtidigt som man får funderingar på om man kunnat förebygga eller förhindra det.

Men nu ska jag inte tänka på det innan man vet, och det är nog det bästa. Man vet faktiskt inte vad livet har att ge, varken bra eller dåligt. Man får bara ta vara på den stunden man har, här och nu, och njuta av den!

Jag är en mycket tänkande och analytisk person, oftast till min nackdel känns det som. Jag analyserar ALLT som sägs och händer och ältar det i oändligheter, försöker hitta anledningar, orsaker, verkan.

Som tur är har jag en man som vet om detta och ruskar om mig och ber mig tänka mer positivt. Vet inte varför jag är sån, men har alltid varit.

Allt det jobbiga som hände i mitt “förra” liv ältar jag fortfarande ibland, och hur jag hade kunnat handla annorlunda och varför jag inte lämnade det livet tidigare.

Men så tänker jag också; att hade jag inte gjort exakt så som jag gjorde, och varit på rätt plats vid rätt tidpunkt hade jag inte träffat min underbare man, och jag hade inte suttit här idag och varit orolig för Pyret ;-)

1 kommentar:

Angelica sa...

Å jag känner väl igen mig i det du skriver, bergodalbanan upp å ner! Jag är också en tänkare, grubblar så jag blir tokig ibland! Men från att vara en pessimist har jag blivit mer en optimist och det är mycket tack vare Kenny :) Men grubbla och analysera kommer jag nog alltid att göra mer eller mindre .. Det är ju en del av personligheten också, jag kan vara ganska filosofisk och djup av mig ibland :)